Detta är berättelsen om hur pomeranser, citroner, lagerbär och fikon kunde bli en del av svensk odling. Maria Löfgren tecknar övervintringshusens historia i Sverige – från de första planerna på1500-talet, över orangerikulturens storhetstid under följande århundraden, fram till nedgången runt sekelskiftet 1900, då intresset för det omhuldade citrusträdet avtog och orangeri blev ett sällsynt ord.
Övervintringshus – med över tiden varierade värmesystem och byggnadsdetaljer som luckor, nischer och dekorationer i gjutjärn – var ett viktigt inslag i trädgårdarna vid slott och herresäten, en statussymbol för ägarna. Trädgårdsmästarna ställdes ständigt inför nya utmaningar, vilket här tydliggörs genom deras odlingsperspektiv och betraktelser. Med hjälp av samtida trädgårdshandböcker och ett rikt bildmaterial beskriver författaren finurliga sätt att förflytta de tunga krukorna med de dyrbara träden och visar sinnrika metoder för bevattning och omplantering. Kunskaper om glas, ljusinsläpp och dess förhållande till temperatur och luftning hade avgörande betydelse, liksom kännedom om allt från jord och näring till växtskydd och beskärning.
Fram växer bilden av skönheten i dessa blomstrande rum, av deras mångfacetterade historia och av en yrkesgrupp med specialiserad kunskap och högt anseende.
Maria Löfgren är hortonom, trädgårdsmästare och trädgårdshistoriker.
Kommentar