I en magnetisk kapitalackumulation exploateras människokroppar. Emil Boss nya diktsamling kretsar kring en ekonomisk rörelse i tiden, där saker pressas samman, avstånden till billig arbetskraft kapas och kostnader dumpas. Fram träder ett nutida slaveri som leder tankarna bakåt till tiden före arbetarrörelsens landvinningar. Dikten ger röst åt de utsatta migrantarbetarna, som berättar om ovärdiga arbetsförhållanden och rättslöshet. De kompakta och sammanpressade dikterna samspelar med arbetarnas röster i en helhet som även innefattar bildkollage vilka återger arbetsprocesser och kroppar i den systematiska rovdriften på levande människor.
Efter fyra månader bad jag om att fa° ledigt. Javisst, sa han. Du får två° dagar per månad, men da° måste din fru också° börja jobba. När jag var ledig tog chefen mig till sin villa i Huddinge. Jag målade om fasaden, jag skötte trädgården och serverade gäster på° några fester. När han ville sparka mig böjde jag mig ner och kysste hans skor. Jag bönföll honom för min dotters skull. Hon går i skolan här och vi blir utvisade om jag får sparken.
Kommentar