Stora delar av den samiska kulturen har förminskats så till den grad att de flesta samer samt forskare tror att samerna är en kultur helt utan dans, sång och musiktradition. I den här boken visar författaren, Ola Stinnerbom, att den samiska historien innehåller både faktafel, feltolkningar där förtryck och självförtryck bromsar upp förståelsen för kulturen. Det är också ett försök att sluta cirkeln kring myten om de försvunna samiska kulturarven, dansen, jojken och trumman.
I mer än 30 års tid har Ola Stinnerbom sökt efter förståelsen för hur stora delar av kulturarvet utplånats av staten och kyrkan. Hur förhåller man sig till källor som skrivits av lappologer och rasbiologer med värderingar som vi idag tar avstånd från.
Det finns en stor kunskapslucka om hur kulturen egentligen såg ut innan storsamhället och kyrkans intågande i Sapmi. I boken ger Ola sin syn på den samiska historien och kastar ljus på delar av kulturen som de flesta aldrig hört talas om.
Ola Stinnerbom är samisk mångkonstnär och scenkonstartist; dansare, koreograf, slöjdare, jojkare, musiker och forskare. Han har i över 30 år forskat och sökt efter den försvunna samiska dansen och hittat den. Ola samarbetar idag med Ann karin Orseth, Nasjonalt senter for kunst og kultur i opplæringen (KKS) ved Fakultet for lærerutdanning og kunst og kulturfag, Norge.
Med en blandning av historisk upparbetning, fakta och egenreflektion försöker den sydsamiske dansaren och koreografen, som även är slöjdare och forskare, att återuppliva samiska traditioner som har försvunnit. Ola Stinnerboms uppgift som traditionsbärare är nödvändig. Hans förmåga att addera små iakttagelser till helheter är beundransvärd. Helhetsbetyg: 4 (av 5).
Ines Lohr i BTJ
Kommentar